På många sätt faktiskt.
Efter frukost satte jag mig ner och jobbade.
Hade som mål att bli klar med ett första utkast till lunch.
Och efter det unna mig en promenad i det galet fina novembervädret.
Kändes mer som februari därute.
Solen sken, någon minusgrad och gnistrande vit snö.
Att kunna jobba från stugan är en underbar möjlighet,
men ergonomin är det lite si och så med.
Efter tre timmar på en hård köksbänk känns det onekligen
härligt att få ge sig ut en sväng och sträcka på benen.
Aida var av samma åsikt, och sträckte ut riktigt ordentligt.
Gick en sväng genom skogen och kom tillbaka via stranden.
Isen hade gjort en egen delfinskulptur runt en metalltapp i berget.
Här var stranden nästan orörd på spår.
Bara en ensam räv hade tassat över stenarna.
Det är så fint med spår i snön som ger oss
möjligheten att se det som de med bättre luktsinne än vi kan känna.
En dryg timme var vi ute.
Varför kan inte alla lunchtimmar vara som den här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar