PYSSLAT PÅ...


...en sådan söndag.

Ja men ni vet? Man stoder upp och häver i sig det där kaffet, läser Husis och fastnar
lite mer än vanligt i någon artikel och vips har det gått en timme, eller två.
Näe, nu! tänker jag och rycker tag i mig själv. Ett sådant j*vl* latande, liksom.

Klockan är redan förmiddag med råge när jag gör min morgonyoga som jag från och 
med NU skall ta som en rutin igen. Det har verkligen varit synnerligen sporadiskt det 
här med min yoga nu ett tag. Märkligt i och för sig, för jag älskar ju det.
Inte som att ge sig ut och jogga. Det avskyr jag (oftast) där och då, även om jag
efteråt kan känna någon liten lyckokänsla. Men yoga, det gillar jag under hela
vägen. Bara jag skulle få till det. Att plocka fram yogamattan.

Bara ren och skär lathet som stått i vägen. Jag vet ju det. 
Vad skall jag hymla om nåt annat?

NU skall det bli ändring. Jag känner att jag blivit stel som bara vad! 
Lagt på hullet har jag också. Det skall bort NU.  
Helst igår...ja..hååhhhåååå.
Sommarens delikatesser har liksom inte
oförmärkt vandrat förbi min kropps reservdepåer om man utrycker det så. 
Tvärtom har det satt sina tydliga spår. 
Och spåren är både synliga men framför allt obekväma.



Ja,ja...inget toppenjobb att banta precis. 
Har lyckligtvis väldans sällan behövt göra det, men 
nu har nog rökstoppet för ett par år sedan och åldern *host* och en ren och skär lättja
gjort sitt och någon borde göra något. 
Finns inte så många någon att välja mellan, så bara för mig att ja...bita i. 


Avundas lite kattan. 
Hon är sådär underbart smidig och i form till synes hela tiden.

Men så jobbar hon ju på det också.
Hon är ute och jagar nätterna i ända.
Mössutställningen vid trappan på morgonen talar sitt tydliga språk.
Hon har inte legat på latsidan minsann. 




Jag skall nog ta modell av henne. 
Bli smidig och stark, och kärleksfull.
Som kattan. Den finaste. 

Mitt motto för i höst.
Jesssss! 


ÄPPELPÄPPEL...


Jaha, hemma igen, som sagt.

Har sällskap av Myrra, som ju numera glatt igen har sin skadade svans i vädret, 
medan jag plockar åt mig några äpplen.
Hon är okej nu, bara med en liten "knorr" på svansen - som synes.
Men också svansändan har tydlig känsla, även om den hänger lite, 
så ingen svanskapning på katt här inte!

Går en sväng i trädgården och känner att medan jag varit borta har det 
liksom blivit höst på allvar.
Äpplen mognar och faller ner. En stor del är tyvärr maskangripna, annars hade jag
satt en stor skylt vid vägen:

Kom och plocka äpplen! 






Här är förresten delar till det som skall bli ett "växthus" så småningom.
I morgon blir det att lite måtta och se, fundera och skrapa sig i skallen ett tag.
I morgon skall också en rabatt grävas och ogräs rensas. 

Och här sitter jag och ugglar fast natten är sen..ja, ja. 


Skall försöka hinna med en hel del här hemma på weekenden,
början på nästa vecka får vara lite effektiv även den och så
efter onsdagens yogapass blir det förlängt veckoslut på stugan med kräftor
och annat gött. 

Aj aj...sådant att se fram emot! 



FRÅN DANMARK TILL EN ANNAN Ö...


...Vaknade på västkusten och efter frukost var det motorvägar som gällde tillbaka mot Köpenhamn.
Oftast är motorvägar tråkiga transportsträckor, men ibland kan man ju stöta på pärlor även där! 

Och så är det ju så att om man nu är i knutarna så är en lunch i Nyhavn inget jag är säger nej tack till.





Mätta och belåtna rattades bilen mot Hillerød och ett snabb-besök hos vänner som bor där.
Med färjan över till Helsingborg och så ner mot Ystad. Där hade vi tänkt sova över.


Sensommarkvällen hade redan hunnit bli riktigt mörk när vi kom fram.
Havet lät mer än det syntes. Fint oberoende.



På morgonen visade sig stranden se ut så här. Kanske just det jag förknippar med Ystad.
Nu blev det bara att synnerligen snabbt skurrå några gator fram och tillbaka innan vi drog vidare.
Det var trots allt söndagsmorgon och inte så mycket hände i Ystad.
Det var vi och några morgontidigare hundrastare.

*

Kör kustvägen mot Kalmar, tar igen de minsta vägarna som går närmast havet.
Vägar som GPS:en vägrar styra in mig på, men jag håller på mitt och kommer
fram till Kalmar så här också. Och garanterat längs vackrare vägar.




I Kalmar är domkyrkan öppen och jag tassar in och tänder ett par ljus. 
Jag har gjort så när jag besöker kyrkor runt om i världen. Sedan 1989 har jag gjort så.
Tänt ljus. Sedan 1998 har jag tänt två. Varsitt ljus för varsin grabb jag har.
Det har blivit många ljus, i många kyrkor under åren som gått.

En tradition jag aldrig kommer att bryta. Det känns lika fint varje gång.
Och så betalar jag faktiskt lite extra för varje ljus också - 
mitt lilla sätt att bidra till det kulturarv kyrkor ändå är. 
Jag går liksom rätt sällan i kyrkan sådär till vardags, så ingen församling skor sig speciellt bra på mina kollektpengar om man säger så.
Det här är mitt sätt (förutom kyrkoskatten då som jag också envisas med att betala). 

Och så gillar jag den tysta, lite andäktiga stunden när jag tänder ljusen 
och tänker på hur galet mycket jag ändå älskar grabbarna mina.



Och så blir det ytterligare en bro - den till Öland.



Väderkvarnarnas och kalkstenens hemman.
Jag blev på direkten förtjust i Öland. Det är något i kargheten som får min själ att spinna. 



Det stora alvaret. 
Visste redan nu att jag kommer att återkomma hit, bara för att få vandra på
alvaret. Här är något otroligt vackert.





Åkte ner till Öland sydspets och överraskades av ett naturum som jag inte visste fanns.
Att det blev Öland på hemresan så var ju lite extempore, så jag hade inte hunnit kolla något alls på
förhand. Udden i sig och fyren Långe Jan och naturumet med sin fina utställning och intressanta fakta om naturen härute var en riktig pärla för mig! 

Skulle gärna stannat här längre och kanske mest då i tiderna kring fåglarnas flytt-tider.
Måste vara otaliga fåglar som mellanlandar här.


Lite längre ute till havs låg en och annan säl och degade dager bland skarvar, svanar och måsar.


Vid stranden pilade vadare av olika sort och art hit och dit och var helt fokuserade på att hitta mat. 
Jag hade verkligen fått en dag att gå åt bara att följa med deras förehavanden.


Hit vill jag tillbaka! Absolut! 
Kanske redan nästa vår om bara arbete, tidtabeller och annat ger möjlighet. 



Övernattade på Ölands västkust, bokade biljetter till hemresa till följande kväll. 
Det betydde att jag inte skulle hinna till norra Öland, men kände att då har jag ju en synnerligen bra orsak att återkomma. Hih! 

Campingen här var också rätt tom, killen i receptionen sade att vi och ett par precis innan 
var de enda som checkade in den dagen. Det är ju lite off-season som han uttryckte det.

Och kanske det är så?



Starar och svalor hade börjat samla sig på el-ledningar och det om något är ett sensommartecken.
Dimman kom krypande in från havet och täckte havsutsikten från övernattningsstället i ett töcken.




Kokade sista målet mat på fältköket för denna gång.
Spagetti med pesto, lättstekt gravad lax med parmesan.
Så himla gott! Också i hemkök.

Ja, men det var den trippen det, vet ni.

En vecka i bil. Hur prima som helst. Kan varmt rekommenderas.
En del saker är bäst att hållas simpla. Det blir enklast så. 

*

Och Öland...jag är inte klar med dig än.
Inte Danmark heller...

Återkommer! 



SANDVARNING...


På väg upp mot Skagen stannar vi en sväng i Aarhus och tar en alldeles för snabb tur in till 
Den Gamle By. Nog för att tid fanns, men regnskurarna som avlöste varandra gjorde vandringen 
kortare än planerat. Ja, regnkläderna och paraply fanns - i bilen en dryg kilometer bort.

Från Aarhus blev det små och ännu mindre vägar norrut längs kusten. 
Över Randers fjord trafikerar den minsta bilfärja jag någonsin åkt med. 
Den tar två bilar - som mest. 



(Randers fjord)





Övernattar i Frederikshavn och äter en fisk- och skaldjurstallrik nere vid hamnen.
Vi är nästan de enda gästerna i restaurangen, känns att mesta semestertiden är över
trots att det ännu är full sommar vad vädret beträffar. 
Kvällen var solig och varm och det kändes inte speciellt off-season.



Med andra ord precis perfekt tidpunkt om man vill undgå de värsta turistströmmarna, men ändå 
ha det sommarskönt på resan. 
Vi sov ju i bilen, så vi kunde i princip stanna var som helst, men tog nog in på campingar längs resan.
Det är onekligen skönt med en morgondusch och så.

Ja här sov vi. 
I en VW Caddy Max - helt perfekt för ändamålet! 
Köpte en måttskuren madrass 10 cm tjock. 120 x 195 cm. Det lämnar
lite utrymme längst bak där kylväska, vattenkanister och ett par plastlådor med
mat och kärl rymdes. I övrigt hade jag också packat mycket i lådor som kunde staplas bakom framsäten och fyllde upp tomrummet där. Till natten lyftes kassar på framsätet och 
plastlådorna med lock fick stå ute helt enkelt. Vid regn skuffade jag dem lite in under bilen.

I en egen kass hade vi "badrummet" - handdukar, tvål, schampo och sådant.
Mycket simpelt, spartansk och oerhört välfungerande.
Camping-utrustning kan ju föras hur långt som helst - det såg man minsann på
campingplatserna med tält och vagnar som såg ut som en femrummare. 

Inget för mig. 
Jag vill gärna vara klar för start kvart över åtta på morgonen.
Campingplatserna som sådana är inte min grej, men det är inte alltid man hittar 
fina (och säkra) ställen att övernatta på ute i naturen, och jag uppskattar ju
som sagt en morgondusch rätt högt.

Om någon tvivlar - man sover så gott såhär! 





Följande morgon körde vi upp till Skagen. 
Gick en skön promenad ut till Danmarks nordligaste udde. Grenen.
Stod med ett ben i Skagerak och det andra i Kattegat, så där teoretiskt i alla fall.
Borrade tårna i sand och promenerade.

Härligt att få gå av sig lite efter allt stillasittande i bil.




Precis söder om Skagen finns detta "månlandskap". Sanddyner som kan vara tiotals meter höga. I tiderna begravde dessa sandmängder hela staden Skagen i sand. Hade det inte varit för det problemet hade kanske Skagen varit huvudstad nu - vem vet?

Det är nästan lite overkligt detta landskap. 


Så körde vi vidare igen, längs småvägar mot västkusten och söderut. 
Lite kors och tvärs. Köpte middagsmaten här.
Fransk potatissallad med bönor, omelett och korv för den av oss som äter kött.

(tips; koka potatisen på dagen och låt den dra i lagen tills kvällen - mums!)



Jag bara måste få kika närmare på en vindmölla. Man blir alldeles yr av att stå nedanför och se bladen rotera. Häftigt! Och nej, de låter nästan inte alls. Jag hejar på vindkraft jag! 










Till kvällen kom vi till Hvide Sande - mycket passande namn minsann.



Jag bara älskar dessa vidder.
Hav eller land, helt samma, bara det är vidder.