...inlägg är ingen lång genomgång av 2010 (*pust* - jag HÖRDE hu lättade ni blev!)
Bara en snabb, snabb hälsning till er alla!
Nu är det bara att sätta tassen framför den andra och traska in i det nya :)
Stor varm kram till er alla!
M
SOM EN STEN I MAGEN...
...har skinka, kålrotslåda och sillarna satt sig. Vilken t u r att det snöat lite här under natten, så man får en chans att förbruka lite överlopps energi som annars har en tendens att sätta sig under skinnet. Fast riktigt sååå mycket snö vill jag inte ha att jag skulle bli av med all den energi som satt sig där...Då skulle jag nog få skotta nonstop till april! Hahaha!
Men riktigt skönt är det. Faktiskt, när det inte är minus trettio längre som det var natten före julafton. Jag som brukar använda min kalla veranda som kylskåp för julmaten hann redan bli lite orolig över att min verandakyl skulle förvandlas till en verandafrys.
Det är liksom angenämare att förtära maten i icke fryst tillstånd.
Men det fixade sig. Moder natur kom emot där och på julaftonen hade verandan, med hjälp av ett något ansträngt elbatteri, en innetemperatur på + 6.
Helt perfekt:)
*puuust*
...en liten orolig sten föll från hjärtat, nu klarar sig julmaten under de små pauser då man INTE äter.
En annan liten sten har också satt sig där i hjärtvrån, den där stenen som skaver och gör mig lite orolig för hur mina tak skall klara av snömängden...
Verandataket har samlat en hel del drivsnö och jag har på känn att en veranda inte byggdes fullt lika bra som själva huset då det begav sig på 1930-talet? En liten känsla bara...
En liten känsla att min pergola inte heller klarar av riktigt hur mycket tyngd som helst fick jag bekräftat med blotta ögat. Det började bågna oroväckande i konstruktionerna...
Snälla, HÅLL ihop litelite till.
Och det gjorde det ju!
Idag på förmiddagen fick jag hjälp av manligt power att få ner snön från dessa tak, i takt med att snön stuvades ner kände jag hur lättad jag blev.
(Tack! <3)
Själv roade jag mig med att stuva undan från taket nerfallen snö, och från himlen under natten nedfallen snö - nånstans bara, medan jag med ena ögat höll koll på att inte hunden eller katten blev under snömassorna.
- Är det nån som har sett katten på en tid? Nån??? Öh? Myrrrrraaa???
Jasså, hon var inne i stugvärmen redan! Och hunden? Aiiiiidaaaa?
Ah, där är hon ju - den där lilla mörkare pricken i snöhelv...massorna!
Nu går vi också in i stugvärmen!
Brasan på, en bra bok i näven, lite varm glögg inom räckhåll
och så är det bara att vänta på att vägarna skall bli upp-plogade så Aida och jag kommer iväg på en promenad. Och det blir de ju, riktigt vilken dag som helst. Upp-plogade.
Men jag har full förståelse för att det inte kan ske i ett nafs!
Tills dess är det soffan som kallar.
...och det göööör inte så mycket om det dröjer...
p&k
M
FRIDFULL JUL...
...snart sänker sig stillheten och julfriden över koja och slott.
Innan det är det lite "stormen före lugnet" i mångas kök. När ni stökar på där, kom ihåg - det är i köket julens under sker!
Det är där smakerna, dofterna och julstämningen föds.
Jag önskar er alla som sticker sig in här nu och då en
Riktigt Vacker och Fridfull Jul!
M
ALLTID GÅR DET INTE SOM I STRÖMSÖ*...
...jag kommer inte riktigt ihåg vem som myntade utrycket när man menar att allt inte riktigt går som man tänkt sig!
Hemskt användbart är det i alla fall.
Och alltid går det inte som i Strömsö - och alltid ser det inte ut som i Lantliv hemma heller...hehe...
Fjärde adventssöndagen började med att jag sakta, sakta rullade upp mina osamarbetsvilliga ögonlock. I mitt sömndrukna tillstånd fick jag inte riktigt klarhet varför jag dragit för gardinerna i sovrummet. Det brukar jag inte göra? Tills hjärncellerna fick igång sitt morsesystem och jag insåg att det inte är mina vita gardiner jag ser - det är s n ö. Som faller tätt tätt tätt - i massor!
Nu borde jag ju redan vara van vid att det snöar så fort temperaturen kryper över - 15 grader. Så har det varit hela denna vinter.
På fredag hade meteorologen sagt:
- I södra Finland kan det komma någon centimeter snö. Eller så kan det komma lite mer än så, som senast...
Han hade så rätt: Det kom lite mer...Några tiotals centimeter mer!
Nu är det ju så att jag denna jul redan använt de flesta genvägar jag kan komma på. Pepparkaksdegen trollade jag fram från butiken kyldisk för att ta ett exempel.
( På tal om att allting inte alltid går som i Strömsö...heheh.)
Men idag hade jag liksom inte planerat att tillbringa ett och annat arbetspass ute röjande snö...
För att vara ärlig hade jag tänkt hinna med annat, lite mer julrelaterat smått och gott, men tji fick jag.
Bäst att fortsätta på linjen att gå där staketet är lägst då. Å andra sidan är de flesta staket låga med denna snömängd.
Faktum är att det har inte varit såhär mycket snö i södra Finland till julen sedan 1965, och vet ni, det är med nöd och näppe just innan jag kom till.
Så med andra ord har jag aldrig firat en jul med såhär mycket snö.
Det är knappast nån som längre tvivlar på att julen blir vit.
Fortsätter det såhär nån liteb vintermånad till börjar jag tvivla på om Midsommaren 2011 inte också blir snövit...?
När snön var röjd och jag hade en svag känsla av att jag faktiskt hade lite koll på läget satt jag mig ner för att rimma lite julklappsrim.
Jag kan köpa färdig pepparkaksdeg, jag kan pimpa färdig kålrotslåda, jag kan förvandla färdig rödbetsallad till nåt helt annat, men jag kan inte fuska med rimmen...
I år fick Aida vara min kritiska rimkritiker...hur kritisk hon nu sen är...?
Mest ser hon ut som om hon inte riktigt hade koll på läget...i motsats till matte då...hahahaaa.
Så här dan före dan före dan före dan före dan före Dan skulle det vara helt okej att kunna trolla :)
Fast egentligen stressar jag inte på riktigt - jag har ju all tid i världen att babbla här...
kram alla julundermakerskor därute!
M.
* Strömsö är livstilsprogramet för oss lantliv-godmat-pyssel-mys-beroende:)
SNÖÄNGLAR...
...är inget att rekommendera. Mänden snö börjar bli av den kalibern att det finns en uppenbar risk för att snöängel-lagaren eller -lagerskan försvinner djupt, djupt in i snötäcket.
Och där vill man ju inte bli och ligga medan adventstiden rusar förbi.
Det finns ju så många andra sätt som man kan njuta av snön av. Man kan till exempel skotta snö var och varannan dag, man kan roa sig åt att försöka hitta sin bil varje gång det snöat och hoppas på att när man börjar skotta fram något obestämt därute i morgongryningen inte har misstagit sig och står och skottar fram vedlidret i stället...
Man kan utmana sin fantasi genom att försöka hitta på ett behändigt sätt att rumsren-träna en liten valp som tycker det är lite otrevligt med iskall snö som duttar en därbak varenda gång man knäar därute som duktig valp b o r d e göra...
Jag skulle också vara aningen svår att övertyga om att det är så jag skall göra!
Man kan njuta av att se till att småfåglarna får mat, så de klarar av den isande kalla vintervinden, som verkar vara närvarande så fort det inte vräker ner snö. Det gäller bara att k o m m a i h å g var fågelbrädet ligger.
Bäst är det ändå när isande nordan kombineras med snövräk.
Sånt gör mig extra glad, framför allt om jag tänkt göra nåt annat än skotta snö någon kväll!
Ni kommer ihåg dethär? Mitt staketbygge som fick mig att smälla i hängslen och pösa av händighetsstolthet. NU skulle min hund minsann kunna släppas ut utan att jag behövde oroa mig på att hon skulle smita innan jag fått henne gränstränad...
...Någon fjuttig liten centimeter snö till och hon kan VANDRA ÖVER staketet!
*I'm dreaming of a white Christmas*
Visst - men det är liksom bra nu! Jag är så nöjd så!
Det är vitt, det är vackert, det är vinter - och just enough now!
I morgon hoppas jag på lite (sol)ljus, så jag kan ge mig ut och försöka fånga det Stora Vackra Vita på bild. Att fota snö är svårt, tycker jag - det blir liksom bara platt.
(förresten...oj om det skulle vara så på riktigt också och inte bara på bild....hehehee.)
Snökram - kramsnö - till er alla!
M.
MED RIMFROST I SKÄGGET...
...och tio minuter av sol!
Vintern kan vara vacker, även om jag inte sällar mig till dem som tycker vintern är bäst. Jag kan tänka mig ett par tre andra årstider som kommer före i min favoritlista. Men på en fin fjärde plats kommer den ju - vintern.
När solen lite, lite tittar fram blir det fart på mig. Ut! Sol! Nu! Även om solen är lite sådär på avstånd...
Hade fördelen här tidigare på veckoslutet att få gå en liten promenad i skymningen, med bara tyst skog och vinterstilla hav omkring. En plats där själen vilar, och hjärtat trivs.
Vintertystnad när det är som bäst!
Och det kanske bästa med vintern är just det att den bara är.
Den barmhärtiga snön har täckt över allt ogjort, trädgården vilar, naturen vilar. Det borde vi alla. Bara låta vintern vara och ta till oss av detdär med att bara finnas i stunden.
Aida och jag tog en liten sväng i närterrängen när jag kom hem. Även här är ljuden dämpade av all snö, även om inte tystnaden är så påtaglig som i en vinterskog, där frånvaron av ljud får det att sjunga i öronen på en.
Med all den envishet en liten terriervalp kan frambringa - och det är en hel del - tar vi oss fram genom snöhögarna. Jag kan än så länge bara kliva över de flesta snöhindren, men Aida får nog jobba lite hon. Men där hon inte kommer fram - där går hon igenom!
Det är inte bara hon som har rimfrost i skägget - hela naturen har det.
Här och där hittar man sommarminnen, som iklätt sig rimfrostskrud.
Och allt är så stilla.
Ännu några djupa andetag av vinterdoft och sedan dags att gå in och klä om sig till adventsmiddag.
- Kom, Aida! Nu går vi in!
Vintern är nog inte så tokig i alla fall.
Eller hur?
M.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)