nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

PRECIS INNAN LJUSET...




Jag gör det för sällan. Alldeles för sällan.
Men det är så sanslöst vackert när jag gör det så man undrar hur jag tänker 
som inte gör det oftare.
Går upp innan solen.

Senaste natt var det varm, och mygg.
Det garanterar inte den bästa av nattsömner precis.

Så jag drog på mig kläder och gick ut i natten.
Nu är det tycker jag lite knepigt så här i midsommartider att
liksom veta var solnedgången tar slut och morgonrodnaden tar vid.

Känns som om solen bara doppade sig bakom trädtopparna 
för att sedan komma upp igen.
Men klockan är halv fyra och ljuset 
nästan bara kan anas.


Kliver upp på den höga klippan så morgonbrisen får jaga myggorna
på flykt. Det är bara jag och några morgontidiga måsar och tärnor
som är ute. 
Det är så stilla som det kan bli.






Det är stilla och sanslöst vackert.

Och visst kan man undra varför det är så lätt att stanna kvar i sängen
när detta ändå är alternativet! 

Att gå ut precis där innan ljuset.




I STAN...


...när sommarkvällen redan började skymma, så mycket det nu
blir skymning denna natt, drog vi in mot stan.
Mina smaklökar blev så lyckliga som de inte blivit på länge, länge
av en förrätt med gingravad sik. Jag säger då det, vilken ljuvlighet.

Inget större fel på resten av maten heller...men siken, det ni! 
Aaaah!


Vandrade längs stranden och tänkte att det nog är helgens hjältar som drar fram där med
en midsommarbjörk glatt flaxande i aktern. 
Sjöräddningen.

Som den hönsmamma man ändå lite är, trots att man låtsas annat,
skrev jag en testare till lillungen, som med kompisar är själva på stugan.
Bara för att kolla om min iPad blivit på stugan - men i verkligheten struntade
jag väl i var min iPad ligger och dräller - ville ju bara checka att allt väl?
Ni vet? Och det var. Väl.



Sommarnatten var ljum...nästan kylig, mulen och fylld av röklukt från midsommarbrasan.

Det var ju ett gäng människor kvar i stan som hade samlats där.
Men på något sätt var det väldigt dämpat ändå. 
Ingen som tjoade och sjöng. Människor gick. Eller petade på
sina mobiler. 




Sen blev det trafikstockning.
Mitt i allt bestämde sig några tiotal gäss att ta sina ungar och traska ner till stranden.
Det gick inte så fort det inte...i synnerhet som endel ungar tröttnade där
mitt på gatan och helt sonika bara lade ner sig för att vila en stund.

Och trafiken väntade.

Men vem har nu så bråttom någonstans en midsommarnatt?


LIVAT I HOLKEN...


...i holken här intill kan man lugnt säga.
Flugsnapparparet har flugit i skytteltrafik med smarriga
larver och lurviga flugor till ungarna i holken.



Så till den grad att det nästan krockade i köksöppningen.

Det var inte många lediga stunder för vila i det där föräldraförhållandet.
Inte så mycket till egentid, liksom.



Tycker mamma-snappare faktiskt börjar se lite hålögd ut.
Eller så inte. Egentligen är hon otroligt vacker!



Så här höll de på hela gårdagen. 
In med mat ut med "bajspåsarna".

Men idag på morgonen så var det plötsligt tystare.
Föräldrarna fanns i närheten, men matandet hade avtagit. Ungarna dök upp i 
hålet oftare och oftare och gapade, men servicen hade avtagit.

Jag satt och drack mitt morgonkaffe och läste tidningen.
Plötsligt hördes ett dovt litet duns på terassen bakom mig och 
när jag kikade så hade en av ungarna flugit ur boet.

Riggade kameran och hoppades på fler utflyttande ungar. 




Och visst kom det, 1,2,3,4...och en femte sitter ännu i skrivande 
stund inne i holken och ugglar. 
De första fyra flög ut med 20 minuters mellanrum ungefär.
Men den här sista har suttit inne flera timmar efter att den förra lämnat holken.

Föräldrarnas besök i holken blir mer och mer sällan.

Får hoppas att den begriper att skutta ut så småningom, den lilla fegisen.

*

På tal om det så är alla bilder tagna med kameran på stativ och med fjärrutlösare
för att inte störa ungarnas flytt hemifrån och för den delen föräldrarnas matning.
Dessutom har jag ett stort objektiv så jag kan ställa allt en bra bit ifrån.
Inte för att flugsnapparna verkar störas speciellt mycket av att vi rör oss i närheten, 
men ändå. Det är bra att tänka på detta när och om man fotar djur.
Och framför allt deras ungar.

På deras villkor liksom. 
Alltid. 



Så där sitter den nu. Den lilla lilla ungen.

En perfekt liten en.




EN SLITEN LITEN BASTU...


...har vi här på stugan.

Det har i ärlighetens namn inte gjorts så mycket sedan den byggdes för ett kvartsekel sedan.
Jo, någon liten skurning har den väl fått utstå men sedan har det inte varit så mycket 
mer än så. Jag antar att det finns en massa små bastun ute i byarna och på
skären som ser precis ut som min.
Lite gulnade bräder, lite gamla schampoorester, kanske lite stearin.
Kåda som runnit...och så själva bastun som stundvis av pur lättja
blir ett litet av ett lager....

Och för ovanlighetens skull kom jag ihåg att fota en "innan"-bild.
Ni vet...mullämbar, det orange handtaget är ett öskar till båten (vad gör den här???)

Ett målningsfläckigt fat, ett sittunderlag (till båten även så) och överst det enda jag egentligen 
tänker hör hit och passar in - vad det nu sen heter. 
Kärlet som innehar vattnet man stänker på stenarna. Ja men vadå? 
Vad HETER det? 

Nå, what ever...

Av orsaker som inkluderar ett sprucket vattenrör är själva bastu-ugnen utplockad och 
nu...nu...NU skall det fixas till minsann! 

Köpte en liter Supi Saunavaha för jag hört så mycket bra om den.
Det lär bli en sådan där skön lite sammetsaktig yta.

Nyansen jag valde heter Mustamarja och jag kom spontant att 
tänka på blåbär, så jag tänkte att det kunde passa.

Testade först på en vedkorg-naturel som vi fått som present 
för något år sedan.
Jag är nu inte så förtjust i den där "naturel-looken" så
korgen blev en lämplig provkanin. 




Och ja...här ser det minsann ut som om jag smetat ut blåbär på pärtorna.

Färgen är mycket rinnig, så det gäller lite att ha tungan rätt i munnen när man 
målar på. Å andra sidan är vaxet mycket drygt. 

Torkar snabbt som attan så en otålig en som jag gillar skarpt! 



Och vet ni, rätt fort när färgen började torka så visste jag att 
den här nyansen är riktigt fin.

Inte svartmörk som en rökbastu, men med en riktigt skön mörk känsla.
Så här blev det :



Ja än får jag lov att fuska till det med levande eld i form av ljus, för
bastu-ugnen står som sagt än ute på terassen.

Men ljuset också för att visa vilket fint lyster vaxet ger åt bastulaven.
Bra mycket bättre än jag tänkt mig.

Så detta som ett tips om någon tröttnat på sin sunkiga bastu.





Och som en liten klapp på axeln för att jag  ä n t l i g e n fick 
detta gjort så unnar jag mig en smarrig bit ost och
lite nygräddat bröd (som ännu är i ugnen). 

En sliten, liten bastu har fått ett välbehövligt lyft
med rätt så liten insats.

*

I holken närmast stugan håller flugsnapparparet på med 24/7 
matning och i sommarkvällen finns det väl inget mysigare ljud 
än när fågelungarna piper om mat.
Undrar om föräldrarna är lika övertygade om ljuvligheten i det lätet.
De flyger skytteltrafik hela tiden, hela tiden.
Tuffa pass!